Läkemedelsföretaget Pharmacias anläggning utanför Uppsala har alltsedan den började utvecklas under 1970-talet framstått som en unik förebild när det gäller företagsbyggande. Med en början i 1970-talets stränga strukturalistiska tänkande, representerar komplexet idag också en kavalkad över arkitekturens utveckling under ett par decennier.

Tydligast och även mest övertygande står ursprungsbyggnaden fram med sin öppet exponerade betongstomme, fasad i rostfritt stål och träpartier i teak, medan postmodernismen finns närvarande i den Aldo Rossi-inspirerande klassicismen i huvudkontoret från 1984.

Pharmacias anläggningar fick Kasper Salin-priset 1971. Nyréns Arkitektkontor kom att ha ett 30-årigt samarbete med såväl företaget Pharmacia som med Uppsala kommun.

Ur Guide till Sveriges arkitektur / Arkitektur Förlag, 2001

Fotografier ur Nyréns bildarkiv. Fotograf okänd.

Vad som förefaller vara fyra olika hus från vitt skilda epoker är i själva verket ett enda kontorshus i utstuderad förklädnad. I mitten en återuppbyggnad av GA Nilssons fasad till Felix Sachs hus på Regeringsgatan 9 från 1912, till höger två 1800-talsfasader och till vänster en utomordentligt omsorgsfullt nygestaltad stenfasad. Denna metod, att utföra en s.k. infill, skulle något decennium tidigare väckt det funktionalistiskt skolade arkitektkollektivets vrede. Nu blev den istället belönad med ett av de två Kasper Salinpris som delades ut 1990 (det andra tillföll Vasamuseet). (Ur Guide till Stockholms arkitektur, Arkitektur Förlag, 1998/2009)

Fotografier ur Nyréns bildarkiv. Sune Sundahl foto 1–3. Max Plunger foto 4. Plan hämtad från Guide till Stockholms Arkitektur.

Eastmaninstitutet nominerades till Vårdbyggnadspriset 2019. Ur juryns motivering:

”Restaureringen av Eastmaninstitutet i Stockholm – en unik kulturhistorisk byggnad med starkt lokalt varumärke, är omfattande och samtidigt varsamt utförd. Här har funktionella och tekniska utmaningar hanterats på ett smart sätt. Exteriört är byggnaden varligt renoverad med väl anpassade tillägg av ramper och ombyggnad av trappor. Det är dock främst ett interiört ombyggnadsprojekt och som sådant finkänsligt utfört. Byggnadens möjligheter har utnyttjats till fullo genom okonventionella lösningar, för att kunna få plats med en större verksamhet. Den inre befintliga logistiken med olika nivåer och ej genomgående trapphus har åtgärdats. En avancerad utgrävning i källaren för teknikutrymme har genomförts. Byggnadens själ har värnats även när större praktrum brutits ned till mindre funktionsytor. Siktlinjer och ljusinsläpp har bevarats genom väggar av glas, placerade så att integriteten för patienten upprätthålls. Färgsättning och inredning är övertygande och konsekvent genomförda. Ett gemensamt lunch- och fikarum för alla verksamheter stödjer samarbete, lärande och effektivt nyttjande av lokaler. Ombyggnaden av denna märkesbyggnad är ett bra exempel på hållbart återbruk”.

Eastmaninstitutet, ritat av arkitekt Waldemar Johanson, uppfördes av Stockholms stad 1932–36. Nyréns inredningsuppdrag 2016 inriktades på att iordningställa Eastmaninstitutet så att den befintliga verksamheten kunde stanna kvar i byggnaden. Arbetet utfördes som ett samarbete mellan Nyréns inredningsarkitekter, arkitekter och byggnadsantikvarier. En betydande del av projekteringen inriktades på att bevara, renovera och underhålla de delar som var skyddade i gällande detaljplan. Även landskapsplaneringen har utförts av Nyréns, den är återhållen, tonvikten har lagts på gedigna stenarbeten och på omsorgsfulla detaljlösningar. Eastmaninstitutets ombyggnad vann ROT-priset 2017.

Fotografier ur Nyréns bildarkiv. Björn Lofterud foto 1-5. Johan Dehlin foto 6.

Läs mer om projektet här

Stadshuset är resultatet av en arkitekttävling redan 1948 som vanns av Carl Nyrén och Jens Carlsen med en svagt böjd kamlösning längs Storgatan. Tre bakre flyglar byggdes i en första etapp 1961. Entrébyggnaden med fullmäktiges sessionssal och andra gemensamma lokaler stor färdig 1970.

Första etappen har en torrt saklig putsfasad medan torgfasaden fått en kopparbeklädnad i pelarnas klara rytm men med ett mera expressivt trapparrangemang, snedfasad utkragning av övervåningen vid entrén och överdelen av sessionssalen som en glasad låda på taket. Interiören är ljust välsinnad med Ekebergsmarmor på golv och som inklädnad till manshöjd av pelarna. Undertaket är i björkplywood liksom övervåningens böjda skärm framför toaletterna. Torgets gestaltning ingick i tävlingsuppgiften. Det formades med smågatsten från gamla Värnamogator och skulpturgruppen Marknadsgycklare av Bror Marklund. (Ur Guide till Sveriges arkitektur, Arkitektur Förlag, 2001)

Fotografier ur Nyréns bildarkiv. Sune Sundahl foto 1-3. Rolf Dahlström foto 4.

Viksjö kyrka är placerad ”mitt i byn”, omgiven av skola, köpcentrum, kulturhus och flerbostadshus från 1970-talet. Det är en öppen, lättöverskådlig byggnad i en stram form ritad av Nyréns Arkitektkontor, efter framgång i ett parallellt uppdrag. Exteriörens liggande vitmålade träpanel med småspröjsade glaspartier för omedelbart tanken till New England. Tre kors, förgyllda med bladguld står på taknocken.

Huvudtanken, att samla de olika verksamheterna i en enkel form, är sympatisk. Öppenheten mellan byggnadens olika delar gör att verksamheten vävs samman och stora glaspartier gör det lätt att läsa rummens olika funktioner. Här finns plats för bön och samling, barn-, ungdoms- och pensionärsverksamhet, loppmarknad och fika likaväl som rum för enskilda samtal.

Enkla och beprövade material används genomgående. De ljusa interiörerna domineras av vita tak och väggar i kombination med vitlaserade glaspartier och snickerier med inslag av oljat cederträ. För att förtydliga helheten återkommer samma material och samma detaljer. Ingen del ska uppfattas som viktigare än någon annan, man läser ”Sakristia” på en dörr, ”Kök” på en annan.
Det stora kyrkorummet artikuleras i en böjd, hög volym. Tak och väggar utformade för att ge god akustik, avsedd att passa både psalmsång och rockmusik. Hela rummet är enhetligt möblerat och har utsmyckats och färgsatts i samarbete med Åke Pallarp.

Kyrkans skickligt sammanhållna interiörer känns självklara, byggnadsvolymens placering i centrum likaså. (Ur Arkitektur 1/2006)

Fotografier ur Nyréns bildarkiv. Fotograf: Max Plunger

Stockholm har genom en tydlig planering sedan framför allt 1950-talet ordnat en serie vattennära park- och promenadstråk. Norr Mälarstrand sticker ut med sin nationalromantik, men också Söder Mälarstrand, Årstaviken och Skeppsbron är delar av samma idé. Det senaste tillskottet är Hornsbergs strandpark. På platsen för gamla industrier har en stadsdel planerats med en ny strandpark. Det är en park som vänder sig mot nord-nordväst, ett knepigt läge som lösts genom att parken fått växa ut i vattnet med långa flytbryggor och mött strandlinjen med en sinuskurvig betongkaj, med vikar och uddar. Kajen avviker från många av de vattennära kajprojekt som kommit till utförande under 2000-talet som oftast gjorts i trä eller natursten.

Här syns också hur Bengt Isling på Nyréns Arkitektkontor hämtat inspiration från 1960-talet och Gunnar Martinsson. Växtvalet är exotiskt, en blandning som förvånar, med himalayabjörk, katsura, sekvoja, vingnöt och näsduksträd. Mitt i parken står en pergola av corten med ett glastak, som blir en samlingsplats eller kanske en dansbana. Projektet fick Sienapriset 2012. (Ur Guide till Svensk Landskapsarkitektur, Arkitektur Förlag, 2013).

Fotografier ur Nyréns bildarkiv. Lennart Johansson, flygfoto. Åke E:son Lindman foto 2, 3 och 4.

Läs mer om projektet här

Fersenska palatset är en del av kvarteret Fersenska Terrassen på Blasieholmen i Stockholm, byggnaden rymmer delar av Handelsbankens huvudkontor. Palatsets äldsta delar grundlades år 1634 som Kronans amiralitetshus. Tillbyggnaden mot Stallgatan av Nyréns Arkitektkontor 1973–76, bildade skola för många senare ”infill”-projekt.

”När vi höll på med det här huset kändes trycket på anpassning större än för vår byggnad för Sparbanken (1975) vid Hamngatan. Där var ju det mesta redan rivet. Från början tänkte jag mig ett strikt hus, ungefär som Lewerentz Riksförsäkringsanstalt. Sedan upptäckte jag vilka möjligheter det låg i burspråket, och så småningom blev det burspråk hela vägen.” Carl Nyrén, ur Arkitektur 6/1983.

”Vad är det som gör att man så fullständigt accepterar tillbyggnaden i stadsbilden och inte sörjer de gamla husen mot Stallgatan? Nybyggnaden är ett annex som alldeles klart underordnar sig den gamla byggnaden. Materiallikheten och den likartade detaljskalan understryker underordnandet och samverkar till en helhet i stadsbilden. Huset är fritt från åthävor. Det innehåller varken sökt anpassning – som brukar kallas pastisch – eller vad som är ännu värre: sökt modernism som strävar efter kontrasteffekter.” Arkitekturkritiker Erik Nordin, ur Arkitektur 5/1978.

Foto 1: Arild Vågen. Foto 2: Holger Ellgaard. Plan hämtad från Arkitektur 5/1978.

Konsthallen Artipelag är uppförd på initiativ av Björn Jakobson, grundare och ägare till företaget BabyBjörn. Hans kärlek till skärgården i kombination med ett stort konstintresse födde idén om en konsthall vid vattnet där upplevelsen av natur, arkitektur och konst kan smälta samman. Artipelag sammanfattar det platsanpassade i Johan Nyréns arkitektur och blev hans sista verk. Här hittade Johan direkt tonen och kunde övertyga beställaren Björn Jakobson om upplägget. Redan i den första analysskissen ser man hur han driver naturanpassningen långt med det stora programmet. Byggnaden vrider sig kring bergknallarna, följer topografin och tar vara på alla vackra utsiktsmöjligheter. Detta följer han sedan upp in i detaljer och material i hela anläggningen.

Artipelag har uppmärksammats i flera sammanhang, bland annat tilldelades konsthallen Värmdö kommuns Skönhetsråds pris 2012. Motiveringen lyder: Idag uttrycker vi oss vackrare om våra mål när det gäller byggande och planering än vad vi i verkligheten skapar. Artipelag är ett undantag från ovanstående och tilldelas Skönhetsrådets pris 2012 för att byggherrens vackra vision om att väva samman konst, natur och arkitektur på en plats har tolkats av arkitekten på ett kongenialt sätt.

Fotografier ur Nyréns bildarkiv. Fotografer: Charlie Bennet bild 1, 3 och 4. Åke E:son Lindman, bild 2.

Jönköpings läns museum från 1950-talet av Gustaf Letterström har blivit ett kulturcentrum med tillbyggnader på båda sina sidor. Först tillfogades Wallinders bibliotek, på en gång pyramidformat monumentalbygge och offentligt vardagsrum. Dess strukturella grundelement är ”paraplyerna” med dubbelkrökt skal i brädformad betong. Den i detalj genomarbetade, elegant blonda interiören har en stor öppenhet med terrasserade läsesalar och studiecirkelrum som ger genomblickar på diagonalen.

En fräckare uppsyn har Nyréns konsthall. Exteriörens sågtandstak och röda puts antyder en idé om museet som ateljé eller kanske verkstad vid Munksjöns gamla industrilandskap. Utställningsrummen har högt sittande fönster men också utkiksfönster och säregna bågfönster som perforerar fasaden. Verkstadskaraktären fullföljs i enkla grangolv och betongväggar, laserade i mustiga färger inspirerade av Carl Petersens museum i Faaborg från dansk nyklassicism på 1910-talet. (Ur Guide till Sveriges arkitektur, Arkitektur Förlag, 2001).

Fotografier ur Nyréns bildarkiv. Fotografer: Åke E:son Lindman, bild 1 och 2. Max Plunger, bild 3.

Planen är en av flera liknande, starkt formalistiska planer för bostadsområden som Stockholms Stadsbyggnadskontor ritade i slutet av 1980-talet. Viss kritik riktades mot metoden att separera planarbete och hus, vilken ansågs försvåra arbetet med lägenheternas planlösningar. I rutinerade arkitekters händer har resultatet ändå blivit mycket övertygande, som här där den yttre stillsamma nyfunkisen direkt anknyter till Gärdesbebyggelsen från 1930-talet. (Ur Guide till Stockholms arkitektur, Arkitektur Förlag, 1998/2009).

För att se fler Nyrénska pärlor – kika på vårt Instagramkonto.

Stadsplanen för Starrbäcksängen var en av de första mer formella och geometriskt tydliga stadsplanerna signerade Aleksander Wolodarski. Inspirationen kom från såväl den romerska amfiteatern som modernistiska projekt med klassicistiska drag som La Butte Rouge i Châtenay-Malabry utanför Paris. Wolodarski beskriver planformen som ”ett hjul med ekrar och nav”. Nyréns mötte denna planform genom att ”mot planformen gestalta hus och park på ett friare sätt”. Bostäderna samlas kring den cirkelformade centrala parken med sin centrala fontän. De uppvuxna pilträden formar tillsammans med de sluttande grässlänterna en park som i sin form påminner om Fatbursparken, men som här har växt till och blivit en blandning av frodig stadsdelspark med ett eko av Stockholms klassiska stjärnplatser, som Karlaplan. Områdets cirkelrunda park i mitten belönades med LAR:s Siena-pris för bästa utemiljö 1992. (Ur Guide till Svensk landskapsarkitektur, Arkitektur Förlag, 2013).

Fotografier ur Nyréns bildarkiv. Fotograf: Åke E:son Lindman