Byggnaden stod färdig 1898 och ritades av arkitekten Axel Anderberg. Den ersatte Gustav III:s operahus som sedan 1781 hade legat på samma plats. Anderbergs opera uppfördes i en eklektisk stil med en blandning av många arkitekturstilar. Exteriört upplevs den som nyrenässans, men interiört blandas detta med nybarock. Operabyggnaden delades upp i tre delar; salongshuset, scenhuset och terassbyggnaden.

Under 1950-talet blev det tydligt att Operakällarens lokaler var tvungna att omstruktureras. Peter Celsing och Nils Tesch fick av dåvarande Byggnadsstyrelsen i uppdrag att projektera en om- och tillbyggnad. Detta färdigställdes 1961 och kompletterades 1974 med en permanent paviljong, Lagerlunden, ritad av Peter Celsing.

Operabyggnaden har höga kulturhistoriska värden. Den är statligt byggnadsminne sedan 1935, blåklassad av Stockholms stadsmuseum och utgör ett uttryck i riksintresset Stockholms innerstad med Djurgården. Byggnadens känslighet ligger också i dess omgivning och hur de rum som möter Operan skulle påverkas av eventuella förändringar är en viktig aspekt som ingår i miljöbedömningen.



Arbetet med Operan fortgår och Nyréns utredning utgör en del i det omfattande planeringsarbete som krävs för att ändra en byggnad med så hög kulturhistorisk känslighet.
Läs mer om renovering av operabyggnaden hos Statens fastighetsverk här och på Stockholm stads projektsida här.