Andrum utomhuskapell

”Jag blev väldigt berörd när jag insåg att många människor tvingats avstå från begravningar eller deltagit på distans via dator. Som arkitekt försöker jag alltid lösa utmaningar så det kändes naturligt att hitta en lösning för att kunna hålla värdiga begravningar. Resultatet blev en flyttbar byggnad som går att expandera och som möjliggör olika sorters samlingar oavsett religion”, berättar Sofia Kanje, initiativtagare och arkitekt på Nyréns Arkitektkontor.

”Ceremonier och traditioner kring begravningar finns i alla kulturer och möjligheten till personliga avsked är en naturlig del av sorgearbetet. I och med covid-19 har många sörjande inte kunnat vara närvarande när nära och kära har somnat in, och inte heller haft möjlighet att ordna med begravning på ett traditionellt sätt för ett gemensamt farväl tillsammans med släkt och vänner. Jag är tacksam att kapellet nu blir verklighet, det kommer att hjälpa människor i sorg”, säger Carin Åblad Lundström, kyrkoherde i Lagunda församling.

Andrum har beviljats stöd från Vinnovas ”Innovationer i krisens spår” vilket möjliggjort att kapellet utvecklas och att en prototyp tagits fram. Vinnovas motivering: ”Projektet har identifierat ett behov av nya typer av andliga mötesplatser, när de befintliga rummen inte är lämpliga att använda. Projektet samlar aktörer med kompetens att genomföra projektet samt med god förankring i målgruppen. Om projektet lyckas kan det väntas få bred användning för olika typer av samlingsplatser”. Till utlysningen inkom 270 ansökningar varav 18 beviljades stöd.

Kapellet knyter an till traditioner och kulturarv, samtidigt som det möjliggör begravningsceremonier där myndigheternas restriktioner kan efterlevas. Idén startade som ett medarbetarinitiativ hos Nyréns. Förslaget har vuxit fram i ett snabbt och kreativt samarbete med Lagunda församling. Tack vare olika kompetenser har en bra lösning tagit form.

Coronaviruset covid-19 har förstärkt ett problem som kyrkor/församlingar och andra förvaltare av kulturarv har brottats med länge: svårigheten att bedriva verksamhet i ett levande kulturarv där små, historiska, eller antikvariskt känsliga lokaler är både förutsättningen och problemet. Nu accentueras detta ytterligare när möjligheten att hålla säkra avstånd är avgörande för all typ av verksamhet och alla sammankomster. Sådan beredskap kommer förmodligen i framtiden att bli en integrerad del av samhället och kulturlivet, som en bestående lärdom av coronavirusets framfart.

Samlingar i kapell och andra andliga rum hindras ofta av begränsningar av antal personer som får vistas i rummen. Ett exempel är att svenska kyrkorna byggdes i en tid då säkerhet innebar tjocka väggar, högt sittande fönster och kraftiga dörrar för att skydda kyrkans dyrbara skatter, vilket av förklarliga skäl rimmar illa med Räddningstjänstens krav på dubbla utgångar, låga trösklar och enkel utrymning.

När risk för smittspridning också gör att avstånd mellan personer måste kunna garanteras blir många äldre konventionella samlingslokaler än mer olämpliga att samlas i.

Människor kommer mitt i sorgen att ställas inför det faktum att de inte kan ha begravningsceremonier för deras bortgångna familjemedlem där de traditionellt brukar ha sina ceremonier. Mötesplatser måste kunna, särskilt i tider av förändring, erbjuda trygghet och möta andliga behov samt finnas för och med människor i det sammanhang de befinner sig i.

Projektidéns rum/lokal är flexibel och expanderbar. En förebild är det ekumeniska klostret Taizé i Frankrike där troende reser från hela världen. Rummet kan öppnas och utökas efter behov samtidigt som den inte förlorar sitt centrum och sin balans.

Idén har varit att skapa ett utomhuskomplement till trånga/begränsande trossamfund som samtidigt möjliggör samlingar i/vid den lokal och det kulturella och historiska sammanhang där människor hör hemma. Så väl troende som icke-troende. Tanken med ”Andrum” är att där vi placerar det samspelar arkitekturen med miljön och skapar en mening. Kapellet i sig är konfessionslös så att alla oavsett tro ska känna sig välkomna.

Den första prototypen är placerad på kyrkogården vid Fröslunda kyrka, nära till Taxnäs gård. På kyrkogården finns här en öppen och plan yta som ännu inte tagits i bruk för gravplatser. På en av sidorna av den öppna ytan finns ett högt smideskors som tillverkats och donerats av en församlingsbo, på en annan finns kyrkogårdens minneslund. Åt de två andra hållen ser man den vackra kyrkan respektive ut över öppna åkrar och fält.

Det andliga rummets idé är en träkonstruktion som monteras och slutförs lokalt. Vid finansiering av projektet ges möjlighet till att effektivisera tillverkning så att kvalitet bibehålls medan kostnaderna hålls nere så att de kommer fler människor till nytta. Detta blir startskottet för att sprida flertalet kapell runt om i Sveriges kommuner.

Kapellet har lyfts fram i media t.ex. i Svenska Dagbladet, SR P4 Stockholm, Arkitekten, Innovationsföretagen och Tidningen Dagen.