Folkets hus

Kort om folkets hus

Planeringen för ett nytt Folkets hus inleddes 1933, då det tidigare Folkets hus från 1901 hade blivit för trångt. Arkitekten Sven Markelius (1889–1972) fick i uppdrag av föreningen Folkets hus och fackförbunden inom LO att utforma den nya anläggningen. Andra världskriget fördröjde genomförandet och först 1955 påbörjades byggnadsarbetena. År 1960 stod det nya Folkets hus färdigt.

Folkets hus var för sin tid en banbrytande anläggning. På en relativt begränsad yta rymdes ett omfattande och varierat program, vilket ställde stora krav på såväl arkitektonisk uppfinningsrikedom som tekniskt avancerade lösningar. Den stora kongresshallens tak bärs av sex kraftfulla betongbågar och under mark finns en teatersalong som delvis ligger under kongresshallen.  Byggnadens disposition är komplex, med flera trapphus, passager, lutande plan och foajéer som tillsammans kan hantera stora flöden av besökare. Arkitekturen präglas av tidstypiska material och detaljer, där gråsvart stenputs, marmor, ädelträ, rostfritt stål, tegel, polerad granit och aluminium samspelar.

Byggnadsanknuten konst

Konsten är en integrerad del av Folkets hus och knyter nära an till byggnadens funktion och fackliga bakgrund. Mäktiga platsbundna konstverk skapades särskilt för anläggningen av bland andra Signe Persson-Melin, Anders Liljefors, Bror Hjorth och Sven Ljungberg.

Längs väggen till kongresshallen löper en omkring 500 kvadratmeter stor keramisk chamotte-relief av Signe Persson-Melin och Anders Liljefors, med vajande fanor och hantverkssymboler. I kongresshallens foajé finns Sven Ljungbergs monumentala verk De tre hjulen, som skildrar den svenska arbetarrörelsens historia. I hjulens nav avbildas August Palm, Hjalmar Branting och P.A. Hansson.

Även Bror Hjorth, Sven X Erixson och Albin Amelin finns representerade i byggnaden. Den byggnadsanknutna konsten är därmed en viktig del av Folkets hus arkitektur, identitet och kulturhistoriska värde.

Uppdraget

Folkets hus var i behov av en omfattande ombyggnad och modernisering med förbättringar inom bland annat logistik, tillgänglighet och tekniska system. Ombyggnaden syftade både till att möta tekniska och funktionella behov samt att skapa bättre förutsättningar för byggnadens verksamheter och hyresgäster.

I detta arbete var Nyréns uppdrag att bidra med antikvarisk kompetens. Som en grund för arbetet togs en antikvarisk förundersökning fram vilken fungerade som stöd i projektets fortsatta projektering och som kunskapsunderlag i bedömningen av föreslagna förändringar. Nyréns tog även fram en kulturmiljöutredning och konsekvensanalys kopplad till den planerade detaljplaneändringen.

Folkets hus är grönklassat av Stockholms stadsmuseum, vilket innebär att anläggningen har särskilt höga kulturhistoriska värden. Byggnaden ingår även i värdekärnan Norra Bantorget, som i riksintressebeskrivningen för Stockholms innerstad lyfts fram som en miljö med stark koppling till fackföreningsrörelsens byggnader.

Den antikvariska medverkan har varit en viktig del av projektet, dels genom kunskapsuppbyggnad kring byggnadens kulturhistoriska värde och för att ta fram underlag för väl avvägda förändringar när Folkets hus skulle utvecklas för nya behov.

Antikvarisk förundersökning

Den antikvariska förundersökningen beskriver Folkets hus kulturhistoriska värden och identifierar de egenskaper som är särskilt värdebärande, både interiört och exteriört. Karaktärsbärande rum och byggnadsdelar har studerats utifrån den ursprungliga gestaltningen, genomförda förändringar och i vilken utsträckning ursprungliga kvaliteter och karaktärsdrag har bevarats.

Byggnadens förändring över tid tydliggörs genom jämförelser mellan historiska och nutida fotografier. För varje rum och miljö har de kulturhistoriskt värdebärande egenskaperna identifierats och dokumenterats. På så sätt blir förundersökningen ett konkret kunskapsunderlag för den fortsatta projekteringen och för bedömningen av vilka förändringar som är möjliga att genomföra.

Den kulturhistoriska värderingen har genomförts med en metodik baserad på Riksantikvarieämbetets plattform för kulturhistorisk värdering. Värderingen ligger till grund för den efterföljande känslighets- och tålighetsanalysen, där byggnadens olika delar bedöms utifrån hur känsliga de är för förändring.

Analysen omfattar tre nivåer: hög känslighet, känslig och tålig. Bedömningarna har visualiserats i plan för respektive våningsplan, vilket ger en överskådlig bild av var särskild hänsyn behöver tas och var byggnaden har större tålighet för förändringar.

Rekommendationer

Förundersökningen och känslighets- och tålighetsanalysen har legat till grund för rekommendationer inför ombyggnaden. Rekommendationerna tydliggör vilka kulturhistoriska kvaliteter som bör bevaras och vilka hänsyn som behöver tas vid förändringar av byggnadens interiörer och exteriör.

Utgångspunkten har varit att byggnadens kulturhistoriska värden ska kunna bevaras samtidigt som Folkets hus utvecklas för nya tekniska, funktionella och verksamhetsmässiga behov. För särskilt känsliga miljöer har rekommendationerna därför fokuserat på varsamhet, bevarande av karaktärsskapande material och detaljer samt anpassning av nya tillägg till den befintliga gestaltningen.

För miljöer med större tålighet har rekommendationerna i stället identifierat möjligheter till förändring och anpassning. I flera delar av byggnaden har även en ambition varit att återta förlorade kvaliteter. I vissa fall hade sentida förändringar försvagat den ursprungliga arkitektoniska gestaltningen. Det handlade exempelvis om att återgå till ursprunglig färgsättning eller att avlägsna sentida tillägg och anpassa ny ljussättning och armaturer till byggnadens ursprungliga uttryck. I korridorerna har exempelvis de avskiljande betongelementen kunnat återfå sin ursprungliga gråsvarta kulör, som vid en senare ommålning hade ersatts med vitt. På så sätt har den antikvariska analysen kunnat fungera som ett konkret stöd för projekteringen och bidragit till väl avvägda lösningar.

Rekommendationerna har även varit ett underlag för den fortsatta antikvariska medverkan under projektering och genomförande, där kulturhistoriska ställningstaganden har kunnat följas upp och omsättas i praktiken.

Att förmedla kulturhistoriskt värde

En viktig del av den antikvariska medverkan har varit att levandegöra byggnadens historia, arkitektur och kulturhistoriska värden för projektets olika aktörer. Genom presentationer, samtal och dialog har Nyréns bidragit till att skapa förståelse och engagemang för byggnaden och dess kvaliteter.

Att arbeta med att förmedla kulturhistoriska värden har också varit ett sätt att initiera en identitetsskapande process och skapa en fördjupad relation till byggnaden. På så sätt har byggnadens historia och arkitektur kunnat bli en gemensam utgångspunkt för hur Folkets hus ska utvecklas och användas framåt.

Den antikvariska rollen kan därmed bidra med mer än kunskapsunderlag och kontroll,  den kan också skapa förankring och förståelse för varför byggnadens kulturhistoriska värden är viktiga att ta tillvara.