Gamla Uppsala historiskt centrum

Gamla Uppsala är en av Sveriges mest intressanta historiska platser, ett maktcentrum och en hednisk kultplats under folkvandringstiden och därefter kristendomens första säte i Sverige. Till Gamla Uppsala, som är ett av våra största fornlämningsområden, strömmar många nyfikna turister, men platsen är svår att tolka och förstå. Därför beslutade Riksantikvarieämbetet att bygga ett nytt museum. Museet har två huvudfunktioner – samling och service samt amfiteater/utställning. Byggnaden har två våningar, med cirka 600 kvm yta per plan. I markplanet ligger entrén med butik, rum för personal och en mindre utställningsyta. Övervåningen är ett enda stort rum för utställningar. Amfiteatern förbinder de två våningarna i form av en stor bred trappa med utsikt över högarna.

  • Ort

    • Uppsala, Gamla Uppsala

  • Beställare

    Riksantikvarieämbetet

  • Fotograf

    Åke E:son Lindman

  • Kontaktperson

    Andreas Paulson

Museet är öppet året om och det har högsta säkerhets- och klimatstandard så att omistliga och ömtåliga originalföremål kan ställas ut. Museet har en symmetrisk månghörnig form, som påminner om skeppets. Byggnaden frigör sig där med från den närliggande bostadsbebyggelsens mönster. Den ovala formen gör att utsikten skyms så lite som möjligt mot Uppsala högar, samtidigt som byggnaden får mer samhörighet med dessa.

Tanken är att museibyggnaden ska kännas som en samlad plats, både enkel och med rik volym. Utvändigt kläs både väggar och tak enhetligt med obehandlad ekpanel som får gråna med tiden. Museet är inramat av vegetation på tre sidor. Den fjärde sidan vetter med öppna ängsytor mot Uppsala högar. Vegetationen består av häckar mot vägar och angränsande tomter, en lund av björk och ask kring museets entréplats samt en fruktträdgård mot söder. Dag- och takvatten tas omhand i en öppen dagvattenkanal, planterad med karaktärsfulla vattenväxter, i den södra delen av tomten.

I spetsen mot Disavägen ligger entrén med butik och reception, inredningen är i obehandlad massiv ek och koppar, kopparn finns även i väggarmaturer och i glaspartiet mot trappan. På entréplanet är väggarna i blå betong, kapprummets fristående skåpvägg är täck målad i blå linoljefärg. Hela bottenvåningens tak är gult, golvet är i betong. Besökaren leds vidare förbi bottenvåningens utställning mot den andra spetsen och det stora fönstret mot högarna. Innanför fönstret ligger amfiteatern med en bred trappa. Där kan man ta en skinnkudde och slå sig ner och njuta av platsens mystik. Trappan leder sedan upp till övre planet, där väggar och tak är i koboltblå betong.

De 20 långsmala takfönstren har ockragula fönsterluckor som kan regleras, och innanför fönsterluckorna gömmer sig belysningen. Golvet är av såpad gran. I rummet står en stor fristående möbel som rymmer backprojektion och förvaring, här kan grupper samlas och se bildspel. Stolarna är stapelbara och blåmålade, så de försvinner nästan in i väggen när de tas fram