">In english

Villa Nyrén

Äppelviken Stockholm

Carl Nyrén bodde från 1962 och fram till sin död i den egenritade villan i Äppelviken i Bromma utanför Stockholm. I samband med att Carl Nyrén skulle ha fyllt 100 år tillfrågades Karin Nyrén (inredningsarkitekt och dotter till Carl) om att skriva en text om villan. Nedan återges Karin Nyréns text i sin helhet.

 

Läs mer

 

 

”En god vän ringde och frågade Calle om han kunde rita ett snyggt plank för han ville dela sin tomt och sälja ena tomtdelen. Calle frågade ”om jag tar över tomten behöver du väl inget plank?” 1959 köptes så rätten att hyra tomten, tomterna ägdes av kommunen. Denna del av dubbeltomten var en trädgård med damm och ett stort pilträd, och sjöglimt mot Mälaren.

Äppelviken bestod mest av stora två- och tre plans trävillor i falurödfärg och brunt med brutna och valmade tak byggda omkring 1917.
På kvällarna efter arbetet, när vi lagt oss satt sedan Calle i sängkammaren och ritade på huset som skulle fungera för en stor familj.
Tomten var liten så den maximala tillåtna byggnadsytan utnyttjades och villans planmått fick följa tomtens form.  Huset ligger mitt på tomten med en förgård åt söder och en trädgård åt norr.
Grundformen är kvadratisk, men för att maximalt utnyttja tomten är den västra väggen sned och exakt 4,5 meter från tomtgräns. Huset har en stark tydlig kontakt mellan ute och inne. På kvällen förlänger den yttre belysningen rummet.

Takhöjden är låg mot gårdarna och höjer sig mot mitten med högt sittande fönster mot solen i söder och på kvällen fylls huset med månljus. Fasaden är murad med hårt bränt mörkbrunt tegel från Helsingborg, med indragen kalkbruks fog, snickerierna i ofärgad furu. Skoningar på tegelmur och stuprör och rännor är av koppar. Det endast svagt lutande taket är klätt med tjärpapp och singel. Skorstenen är murad lika fasaderna.
Garaget ligger längs Klövervägen och bildar skyddande vägg mot den främre gården som är glest stensatt med gammal gatsten från Kungsholmen. (Gul övergångs markeringar fanns ännu kvar). Tomtens nivåskillnad tas upp av en mur som sammanbinder garaget och huset. Entrén till huset nås sedan man gått förbi hela fasaden genom en dubbeldörr i glas och furu.

Att bo bekvämt i ett plan med ett stort rum, i nära kontakt till uterummet med mycket ljus, sol och dämpad akustik var Marianne och Calles gemensamma önskemål.
Det blev ett stort gemensamt rum där väggarna som skiljer kök och sovavdelning utgörs av flyttbara skåp med skjutväggar. En rak skåpvägg går från gård till gård och bakom den ligger entré, grovkök och kök. En vinkelställd skåpvägg bildar vägg mot arbetsrum, föräldrasovrum, badrum, och skåpvägg framför de fyra barnrummen.

Inga bärande väggar inuti huset. Fribärande konstruktion med fyra pelare av trä samt ytterväggar av tegel.

Alla tak är furupanel, fabriksfärdiga takelement, 105 cm breda, som monterades med en täckbräda, under den kan elledningar dras. Taken är väl ljuddämpande genom sin glesa panel.
Golvet i det stora rummet är i vitgul kalksten från Dortmund i Tyskland. Plattorna är 52x52 cm, under dem är det golvvärme.
Mot söder vid matplatsen är golvet utformat som en nedsänkt blomlåda.
I övriga rum är det korkplattor 30x30 cm.
Sovrummen är små med direktkontakt till trädgården. Rummen har bredden av två takmoduler och ligger mot söder med trädäck utanför dörrarna. De stora fönstren är isolerrutor, ovanför altandörrarna finns en liten vädringslucka i trä som öppnas med ett skruvbeslag från Eskilstuna.
De fyra sovrummen är inredda med specialritad säng, två bokhyllor och ett skrivbord med uttag för magen för att ta minimal plats.  Hyllorna hängs på stora trä knoppar som borrades fast i täckbrädan som avslutade väggen mot taket.
Till arbetsrummet ritades bord och förvaring och i föräldrasovrummet en bänk som följde rummets sneda vägg med fällbar spegel och lådor.

Skåpen är inredda med flyttbara hyllor, backar, lådor och utdragsskivor som går åt båda hållen, elkontakter för grammofon, radio, tv, symaskin, kyl, frys och torkskåp etc. De stängs enkelt med skjutbara väggpartier. Då döljer de snabbt hemmets alla lösa föremål.

Det stora rummet sammanbinder den yttre stenlagda gården mot söder med den inre gräsbevuxna mot norr. Ett stort skjutfönster öppnar upp åt vardera sidan och en stor öppen spis, i vit kalkad tegel står fritt i rummet.
Husets väggar är klädda med juteväv som strukits en gång med oljefärg, likaså skåpväggarna.
Trädetaljer i specialritade möbler och skåp är i björk. Ytorna är vita.
Skenan till skjutväggarna är gulmålad.

Köket har en kraftig arbetsbänk i björk mot söder, skåpluckorna i överskåpen kan öppnas i 180 grader och har inga handtag utan en list i björk nedtill.
Underskåpen har mässinghandtag.

Badrummet har överljus från söder genom det upphöjda taket, träpanel i teak och stor infälld spegel över de två handfaten. Romerska ringar, bastu, dusch, badkar och bidé.
Toalett i ett separat litet rum, rikligt med förvaring och handdukstork i skåpväggen.
Golvvärme under det gul och vitrutiga sintrade Höganäs klinket. De gula plattorna är lagda upp och ned för att ge halkskydd.

Huset ligger väl dolt från gatan och en vacker tålig spännande trädgård med en ek häck som ramade in den yttregården. Många perenna växter och träd planterades och kompletterade befintliga fruktträd tillsammans med trädgårdsarkitekt Lennart Lisjö.

Stora kraftiga furubord ritades till trädgården.

Källare under huset delvis utgrävd. Här fanns ett pingisrum med stort fönster och direkt utgång, fotolabb, hyvelbänk, matkällare och pannrum samt förråd. Rummet där oljetanken stod var inte fullt utgrävt. Där har idag nya ägaren byggt en spaanläggning.
Vi som alltid tyckte vi hade så stort badrum.

Året efter huset var klart reste Calle till Japan, men han var redan tidigare inspirerad av Japansk arkitektur.
1967 användes villan som grundidé i en typhustävling, det blev ett hus på Prostvägen, vid Bromma kyrka och Villa Krantz i Skutskär.

Utearmaturen ritades till huset, men har inte använts i senare projekt.
Korkgolv från Wikanders användes senare i många hus.
Isolerglaset var helt nytt liksom golvvärme.
Det flacka taket var mycket välbyggt men mot slutet läckte det ibland, det skulle Calle inte rita idag.
Ljuset var det centrala.

Många grannar var nyfikna, och undrade, var det ett vårdhem, en restaurang eller skola.
Men huset syntes inte, skymde ingen och låg väl dolt även om det inte var likt något annat hus i om givningen.
Materialen smälte väl in med naturen och växterna växte höga och Calle formade entrén i häcken som hästhuvuden.

Från början var utvändigt trä endast behandlat med klar trätjära och såg lite gult ut så efter några år blandades lite rödfärg och linolja i tjäran.
Alla köksluckor har epoxilack som var väl bevarad efter 50 år men epoxi skall man inte använda idag.
Från början var det tänkt stengolv även i smårummen men det blev korkgolv.
Tegel har Calle använt flitigt tidigare och det mörkbrända Helsingborgs tegel var tidigare använt i Trygg Fylgias hus i Helsingborg.

Den väl planerade marken fungerade mycket bra genom åren och bidrog till ett bra vattenavrinning. Den stora pilen som stått sedan tidigare föll efter 30 år och förändrade solljuset som inte längre silade genom det stora trädets lövverk. Pilar växer fort så de många pilarna gjorde att det alltid fanns ved till spisen.
Isolerrutor var helt nytt och gav fina förutsättningar, men mot slutet blev några punkterade och glaset delvis lite mjölkigt.
Huset levde och åldrades med familjen, fungerade lika bra för en stor barnfamilj med en gravt utvecklingsstörd dotter som för två åldrande med käpp och rullstol. Det var lätt att komma ut på trädäcken och naturen var spännande att följa genom fönstren.
Villan kändes mycket större då den var välplanerad in i minsta lådfack.
Väggarna målades aldrig om, en strykning med matt oljefärg på juteväv.
Tavlor hängdes i tavelkrokar från skåpens överkant så inga hål behövdes någonsin göras.
Bokhyllorna hängde i täckbrädan liksom tavlor i smårummen.
Alla material invändigt var obehandlade.
På det soliga trä däcket satt vi mycket. Vi stördes aldrig av ljud. Det gick att duka väldigt långa bord vid fester.
Förutom de platsbyggda takarmaturerna med träraster var det lätt att flytta hängande armaturer, de krokades fast från täcklisten i taket.

På senare år borrades för bergvärme.

Huset känns fortfarande modernt och fungerande. Alla ytor var oömma.

Calle funderade ibland på att bygga på garaget med en bostadsdel för någon av oss barn.
Som ett brev på posten fick Calle och Marianne reda på att huset hade Kulturmärkts blått - inget fick ändras inte ens Calle själv fick ändra sitt hus varken utvändigt invändigt eller trädgård. Han blev inte så glad, även om det ändå måste ses som ett beröm.

Under oljekrisen på 70-talet fick vi bara bada bastu en gång i veckan och frigolitkvadrater sattes likt rispapper för glasen här och var som isolering.
Vi upplevde aldrig något negativt med insyn tvärt emot dansade vi ofta och kråmade oss framför fönstren om kvällarna.
Huset var som gjort för fester och allra bäst den varma årstiden då kändes det väldigt stort när skjutdörrarna öppnades upp.
Vi fick alla varsitt litet rum, men det stora gemensamma rummet blev alltid flitigast använt på dagarna.”

Karin Nyrén, juli 2017

 

 

Projekttyp
Kompetens
Fakta
Yta
165 kvm hus, tomt 800 kvm
Kostnad platsbyggt hus
ca 240.000
Fotograf
Sune Sundahl (svartvita), Åke E:son Lindman (färg)
År
1962