">In english

NYHETER

Om årstiderna - tacktal av Bengt Isling

2013-03-08

Tacktal 2013-03-07 vid uppsättningen av Sienaprisplaketten i Hornsbergs strandpark

Enligt vad meteorologen på SVT häromdagen sa så har våren nu kommit till Stockholm. Helt uppenbart är det väl inte för oss här idag när vi står upp till tårna i snö. Men det kan ge anledning till en betraktelse kring årstiderna och Hornsbergs Strandpark.

Efter vinter kommer vår. Så har det hittills alltid varit även om vi tvivlar. Denna vår blir den första i parkens historia. Det kommer vara perennernas första växtsäsong. Vi får i år kanske se pestskråpens rabarberstora blad och guldlysingens gula blommor. Vi kanske redan i vår kommer att börja ympa samman de tolv oxlarna där borta på Kajparterren till en individ som kan få symbolisera samarbete och hur beroende vi är av varandra för vår överlevnad på den här planeten. Det blir gänget på JM som får göra det, med Stefan Granlund i spetsen. Tillsammans med Fredrik Molin och Örjan Berlin, smeden Tomas Hilmkil som gjort pergolan vi står i och stensättaren Bo Hellqvist för att nämna några.

På sommaren är kanske parken som bäst. Förra sommaren började parken användas redan innan den egentligen öppnades. En bekant till mig har berättat att hon satt på en av flytbryggorna därute i somras och fick nästan som en uppenbarelse; Hon satt och njöt vänd mot kvällssolen och hon blev så stolt över att bo i Stockholm, en stad som kan göra så bra saker för sina medborgare. Då tänkte jag; ibland är mitt yrke det finaste man kan ha. Att få vara den som formar denna landskapsarkitektur som gör livet värt att leva för en medmänniska. Jag har förstås inte gjort det ensam. Jag vill nämna Jakob Almberg, Ronny Brox, Magdalena Franciskovic, Cecilia Jarlöv, Peter Kinnmark, Ulrika Lilliehöök och Staffan Malm. Alla från Nyréns. Sen ska Cornelis Oskamp, Lena Hildeman, Caroline Boman och Frank Lange ha sin del av äran. Resurserna till detta kommer ur Stockholms utmärkta modell att staden tar bra betalt för marken och ger tillbaka fungerande offentliga rum. Denna modell finns det enighet om bland partierna i stadshuset och bland byggherrarna även om de knorrar ibland.

Jag brukar aldrig riktigt komma ihåg hur vädret har varit, men jag tror att hösten 2012 var varm och torr för jag cyklade utan att någon gång använda mitt nya dyra regnställ fram till vintern. Det var också fullt med folk i parken som hängde och sökte kvällssolen. Hösten 2001, närmare bestämt i november ringde Britt Mattson mig på Nyréns. Vill du göra ett uppdrag, en park på Kungsholmen inom det ramavtal vi hade. Det blir svårt, men jag tror du klarar det. Om jag ville. Det är nu mer än elva år sedan. Britt slutade. I hennes ställe kom Ewa Reuterbrand. Hur mycket tur kan man ha; att få två sådana beställare i samma projekt? Tillsammans med Monika Almqvist, Torbjörn Engman, Fredrik Bergman och alla andra på Exploateringskontoret. På stadsbyggnadskontoret måste Charlotte Holst, Mikael Uppling och Anders Berg nämnas.

I förra veckan var jag på sportlov. Min yngste son gick i skidskola. Hans skidlärare försökte få dem att inte bara köra störtlopp. Hon ville få dem att svänga. Det är roligt att svänga. Ju större svängar desto roligare. Svängarna blir som glada munnar ju svängigare desto gladare. Här i Hornsbergs strandpark är svängarna 16 meter. Ja enligt detta synsätt blir alla glada som går genom parken. Det återstår att undersöka, men faktum är att många går här igenom året om, även på vintern. Parken är den sista länken i det nu kompletta promenadstråket längs vattnet runt Kungsholmen. För mig visar det att det främst är det offentliga rummet som håller samman vår stad och är den positiva kärnan i begreppet promenadstaden.

Nu tror ni att det här talet är slut, men då har ni glömt bort att man särskilt bland samer brukar tala om en femte årstid, vårvintern. Trots SMHI:s bedömning tror jag vi har den årstiden här nu. Varma dagar och kalla nätter. Det är ett tag kvar till vi kan bada i Ulvsundasjön men badstegarna och duschen av Corten ger oss föraningar om vad som komma skall. Liksom trädens knoppar som sväller alltmer. Till sist ska juryn för Sienapriset tackas och berömmas för sin goda smak; Jan Lang, Erik Simonsen, Karin Åkerblom, Anders Kling och Mathias Ahlgren.
/Bengt Isling

Motiveringen;
Sienapriset 2012 går till Hornsbergs strandpark, den byggda strandparken driven till sin spets. Den är inte natur, den är inte kaj, den är sig själv – ett samtida möte mellan staden och vattnet. Ett välkommet nytillskott i en lång svit av Stockholmska strandpromenader.
Mötet mellan stad och vatten har alltid varit avgörande för hur Stockholm uppfattas. Genom en konsekvent planering och ett värnande om de offentliga rummen har ett sammanhängande pärlband av promenader och stråk av skiftande karaktär skapats, som i ett internationellt perspektiv ger en sällsynt helhet. Från de äldre kajerna, till 1940-talets naturlika strandpromenader som Norr Mälarstrand till mer nutida exempel som Vassparken på Sickla udde. Hornsbergs strandpark är en fortsättning på denna tradition.

Stråkets särmärke är den slingrande kanten. I resoluta radier möter promenaden vattnet i form av gjutna betongelement mellan vilka grova stenblock placerats. Allt annat är underordnat denna form. Budskapet och karaktären är tydlig och befriande lekfull. Från kanten skjuter fribärande träbryggor för solbad ut. En dusch och en pergola av cortén följer den slingrande kantens formspråk. Växthanteringen är konceptuellt tydlig, nyskapande och konsekvent. Tätplanterade grupper av träd med mattor av exotiska perenner kring fötterna är så långt från Mälardalsnaturens ursprunglighet man kan komma.

Arkiv

2016
2015
2014
2013
2012