">In english

Polttopiste

Norsk skogsfinsk museum

Hösten 2017 gick Norsk Skogsfinsk Museum tillsammans med Norske Arkitekters Landsforbund ut med en internationell arkitekttävling för en ny museibyggnad för den skogsfinska kulturen. Nyréns förslag Polttopiste (=brännpunkt) tar utgångspunkt i unika värden i den skogsfinska kulturen. Värden som på ett självklart sätt återspeglar sig i museet och dess omgivande landskap. Museibyggnaden är inflätad i barrskogen, den skapar en vertikalitet som för blickarna upp mot trädkronorna och speglar tallskogens svindlande höjd. Museet är en del av platsen och naturen.

 

Läs mer

Polttopiste är ett museum med modern arkitektur där traditionella element i den skogsfinska kulturen omtolkats. En byggnad med tydliga associationer till det skogsfinska kulturarvet. Konceptet bygger på idén om museet som brännpunkt och knutpunkt – på finska polttopiste – en plats som knyter samman föremål, arkiv, kultur och forskning och är en naturlig samlingsplats för såväl skogsfinnar som forskare och övriga besökare. Museet som knutpunkt går igen i byggnadsvolymerna som i knutarna kopplas samman med varandra. Genom inblickar och utblickar blir naturen till en viktig del av museiupplevelsen.

Flera sammankopplade byggnader med olika funktioner och storlek är utplacerade nära varandra och anspelar på det traditionella tunets gårdsmiljö. Byggnaderna placeras så nära varandra att de bildar en rumslig gemenskap.

Fokus i byggnadens utformning är att väcka nyfikenhet, att skapa flöden och flexibilitet. Besökarna förflyttar sig inom, genom och mellan huskropparna längs stråk. Promenaden i sig blir till en upptäcktsfärd, en organisk rörelse som anspelar på skogsstigens former och riktningar. Förflyttningen mellan byggnadernas olika funktioner styr flödet av besökare. Olika rumsligheter skapar dynamik - invändigt, utvändigt och i ytorna mellan volymerna samt i höjdled.

Entrén är utformad så att besökarna omfamnas av byggnaden, kommer nära och kan uppleva skalan, fasaden i granträ med de stora portarna och dess historiska symboler karvade i trät. Entrén och receptionen är husets hjärta till vilken museets olika delar ansluter. Ytor kan byta funktion, växa, krympa och låna av varandra. De olika huskropparna möjliggör sammanlänkning vid större evenemang och de kan samtidigt enkelt avgränsas vid mindre eller flera parallella aktiviteter. Byggnadernas nedre del är delvis uppglasad och ger möjlighet att utifrån få inblick i vad som händer i museet. Fönstren i entrévolymen fungerar som en upplyst inbjudande lykta som visar vägen och drar besökarna till byggnaden.

Museet är en träbyggnad inifrån och ut. Förslaget har tagit hänsyn till lokala material för att hålla kostnaderna så låga som möjligt och möjliggöra en hållbar byggprocess. Det flexibla konceptet tillåter att programmet kan växa och krympa utifrån hur projektet utvecklas och kompletterande tillbyggnader enkelt kan tillföras.

Landskapet
Det omkringliggande landskapet är en naturlig del av museimiljön. En variation av talldungar och skogsgläntor speglar den kringliggande naturen och utgör ett utflyktsmål i sig. Gångarna i landskapet är utformade som ett system av stigar som knyter ihop olika målpunkter, inspirerat av det traditionella gårdstunet.
Utemiljön med sina olika funktioner skapar mervärden för det kringliggande samhället och besökare. Det gör platsen till en attraktion även när museet är stängt. Här finns uteservering och rastbord i miljöer som inspirerar till utevistelse vinter som sommar. Nere vid älven Rotna ligger några eldhus inspirerad av enkla skogsfinska slogbodar och en gemensamhetsbastu. Vid älven finns en samlingsplats med scen, tak och enkla sittbänkar som följer terrängen. Scenen kan fungera som en yta för uppträdanden, konserter och andra aktiviteter.

Team:
Andreas Säfwenberg, Andreu Taberner, Bengt Isling, Daniel Ericsson, Johan Forssman, Karolin Hård, Maite Sanchez,
Marie Dreiman, Mårten Ubbe, Ninna Kapadia, Tina Candell, Tua Franklin, Urban Nilsson

Nominerat till Design S - Swedish Design Awards 2018
 

År
2018
Kontaktperson